I helgen är vi hemma och hälsar på hos min pappa. Yngsta dottern är
överlycklig över att få vara med morfar. Vi tar tillfället i akt och
njuta av att vara ute på landet, fast det var -17 grader på morgonen. På morgonen gav sig gubbarna ut på jakt
men de såg inte ens något djur. På eftermiddagen gav vi oss ut allihopa
för lek i snön.
Det är viktigt att få dra pulkan alldeles själv.
Snön täcker inte riktigt allt utan små bergknallar sticker upp som öar.
Hit in ska vi gå och leka precis som jag gjorde när jag var liten.
Många harar har sprungit fram och tillbaka. Även några rådjur hade varit ute och gått.
När det är pudersnö kan man skapa sitt eget snöfall.
Yngsta dottern tröttnade snart för pulkabacken var skrämmande och det var tungt att pulsa i snön så hon gick hem med morfar. När morfar drog pulkan på plan mark gick det bra att sitta i den och åka med.
Det ser nästan ut som en översnöad krokodil som ligger och vaktar vid pulkabacken.
Tänk att det kan finnas liv i ett träd vars stam ser ut såhär, men än lever det gamla videt.
Det såg ut som någon hade legat och gömts inuti, väl skyddad både från blickar och väder och ändå med bra uppsyn över allt.
Det har varit så varmt tidigare att videkissarna har slagit ut.
Det finns bara lite is i bäcken, det är tur för alla djuren som kommer dit och dricker.
En liten grön kvist bland alla döda kvistar på enen.
Ser ni att laven har fått skägg?
Ännu ett litet krypin, men detta är skapat av ett litet träd och mycket snö.
En här granen är som en tunn spetsgardin.
Det ser ut som en liten minivärld med ett torg och omgivande bebyggelse.
Några fröställningar står kvar än och kommer väl stå kvar under hela vintern.
På vägen hem ser vi denna installation av stängselhistorik. Fårstängslet har tagit över efter taggtråden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar